Direktlänk till inlägg 6 januari 2010
Det märks att Troy är vårt första barn.. I vår lilla värld skulle det räcka med de termobyxorna och jackan han fick till vintern. HA HA! det stämde så där..
När ekonomin inte alltid stämmer med vad man vill så kom Troys mor och farföräldrar som en hjälpande hand. Tack för de fina sakerna
De första skorna vi testade (ca 10 par) fick vi inte ens på då Troy har välsignats med mina ankfötter. Men när vi väl tog det mogna beslutet att be om hjälp av personal fick vi veta att vinterkängor ska vara ca 1,5-2 cm för stora.. Så istället för mina storlek 20 blev det en 22:a. Vi testade skorna på Troy och han fösökte gå. Gick sådär, han stapplade runt som en onykter 90 åring. Men lika söt som vanligt förståss!!!
I min hjärna skulle han ha ett par vattentäta gympadojor med raggsockar i då jag tycker att det är snyggare men då påminde Tobbe mig om hur fel jag hade genom att ge en välplanerad och lite ond blick. Den fungerade och jag vaknade för att komma åter till planeten jorden där det snart är 20 minusgrader.
Som pricken över i:et blev det ett par sköna vantar
Vi köpte även en mössa från kappahl. Trodde att vi lyckats hitta en storlek större än den han har nu men vi kom med exakt samma storlek så det ska letas efter en mössa i morgon.
Tack så mycket för de fina kläderna, puss till mormor & morfar och farmor & farfar
Verkar inte som att vi ska få bli friska i den här familjen. Orkar inte ens skriva vad som avlöst det senaste men förhoppningsvis är det bättre till helgen. Tycker egentligen mest synd om mannen min. Han unnar sig aldrig tid att gå ut och festa till ...
Herre jäklar vilket pass. Har kört ett Spinningpass som heter duga. Det va första gången ledaren körde det själv med. Intervall, högintensitet och fantastiskt jobbigt. Men ack vad jag har saknat att svettas som ett djur och nästintill känna blodsmak ...
Jag fullkomligt älskar att rutinerna satt fart igen. Troy har dagis på tis-tors så måndagar och fredagar krävs det lite mer ansträngning! Känns bra för samvetet och man får lite kvalité tid med lilleman! Han är dock inte den roligaste killen just nu....
2012 va ett så underligt år. Fylld med liv eftersom att jag va gravid men fylld med medvetenhet om döden efter bilolyckan. Detta är absolut ingenting som jag mår dåligt av idag eller ältar men ibland kommer det flashbacks. Framförallt då jag kör den ...