Måste ju meddela hur det har gått hitintills!!

Jag hade inte vägt mig för att jag inte velat se hur mkt jag gått upp sen innan sommaren. Men idag gjorde jag det... har gått upp typ 5 kilo. blä! Men träningen har gått så bra den här veckan och det får jag fokusera på istället.

Jag gör middags schema för veckan på söndagar samt bokar passen som ska utföras. Nästa vecka blir det 2 spinningpass, en pass styrka i grupp och 1 morgon träning. Morgonträningen är bonus och görs om jag hinner/orkar helt enkelt.

Jag skulle ju hinna vara lite mer onykter med och det har jag hunnit med 1 gång den här veckan. Var på afterwork i Onsdags. Tack mina fina kollegor för den dagen!! Siktar inte på att det ska göras veckovis självklart, men lite då och då =)

Slutligen skulle jag ligga mer med min man och det har jag gjort 2 gånger och va på väg en tredje gång men då vaknaded världens största p-piller, dvs världens sötaste p-piller Troy. Han tyckte att det va ju Fredag så då ska han minsann vara med på fredagsmys. Vem kan motstå en liten kille på nästan 2 år som har rufsigt hår och som med stora ögon och darrig röst säger mamma.. Det går ju inte.. och ja, han vet hur man manipulerar sin mamma.. sötis!

Att det kan snurra så mycket i min hjärna som till synes inte är oeheört stor..

Jag ha rkommit till dne punkten där jag inte riktigt vet vad jag vill i framtiden. Vilken riktning ska man ta, vart vill man bo, vad vill man jobba med.. helt enkelt: vad vill jag satsa på.

Det enda helt självklara är min underbara sambo och våran fina familj. Härifrån kommer styrkan till allt och mitt hjärta ligger tryggt omfamnat   

Vi hoppades på ett hus i Porteshult men kommunen sa nej till bygglovet. Vår tanke är dock att snällt skicka in en ansökan om bygglov, betala 3000 härliga kronor. Så fort Tobbe har blivit bättre från sin lunginflammation och fått tillbaka lite ork kommer det tas tag i det. Porteshult är verkligen drömmen för ett röt hus med vita knutar. Men när man får ett nej utan riktiga grunder blir man för osäker för att våga fantisera om det mer just nu. Men visst skulle vi får igenom det så skulle det bli så oehört vackert!

Nu då till det som ligger i mitt bakhuvud och grämer mig..

Vad vill jag göra?

Vart vill jag jobba?

Vill jag plugga vidare?

Om jag ska plugga vidare kan det ju bli kärvt med huskostnad, vill jag skjuta upp hus för min sambo bara för att jag vill göra något annat.

Vi har ju pratat om ett syskon till Troy men plötsligt känns det som att jag vänder helt och min stackars sambo måste känna sig lagom förvirrad. Men älskling, jag är också förvirrad. Inte på att jag vill ha en större familj med dig utan vad jag vill göra för att trivas med mitt eget.

Ska vi kanske våga bara plocka upp våran fina familj och flytta till helt ny stad? Vi har funderingar på Skåne, dels för mina föräldrar men där har jag även en chans att jobba med radio, I jönköping finns inte den möjligheten.

Om jag ska plugga vidare känns det som att jag stannar upp hela min fmailj och deras liv, planer och förhoppningar om vad vi ska göra. Är det så att det skulle bli studier kan det nog ordnas mestandels på distans och då känns ett hus som är lite billigare som ett alternativ och ändå kunna lösa det..

Det låter kanske inte som mycket att tänka på när man läser det men jag känner mig helt förvirrad

Det enda jag vet är att jag har min otroligt fina familj och det är jag så lycklig över. Jag har hittat min andra del av min själ. Den finaste mannen av dom alla. Jag är lyckligt lottad och det har jag med mig varje dag   Nu är det bara resten som ska lösas med!

Ha en skön helg nu!

ps. älsklingen, jag känner mig lite kärlekskrank, kan vara så att jag väcker dig när jag kommer hem i natt bara för att få pussas lite!

Det blev visst ett snurrigt inlägg men nu har ni en försmak på hur det är i mitt huvud =)

Egentligen ska man inte säga för mycket. Ger man löften brukar man inte alltid hålla dom men jag känner att mina är så pass enkla att varför inte säga dom högt..

Jag har vissa förhoppningar inför det här året men de kommer efter mina löften. Kan egentligen sammanfatta min löften med en enkel mening:

Jag ska leva mitt liv!

Jag känner att jag inte hinner njuta av allt bra som jag har. Nu visserligen har allt varit lite tungt med tanke på att Troy haft 7 örninflammationer sen i slutet av augusti och Tobbe har varit förkyld i flera månader och över julen och nyår låg stackarn i lunginflammation. Så sömnbrist är ett faktum. Då menar jag ett faktum så hårt att det sällan går en dag utan att jag börjar gråta av den enkla andningen att man inte orkar något. Man är inte den mamman man vill vara. Har inte tålamod och glömmer att lillen har ont och mår dåligt. Det hela gick så pass långt att Troy bara fortsatte att gå ner i vikt och läkaren på Hälsan sa att nästa steg är att han stannar i växten! Va fan, bara att säga en sån sak till en mamma som inte sovit på hundra år. Tror dock inte att läkaren va beredd på att jag fullständigt skulle bryta ihop och gråta så okontrollerat att han tillslut sa att jag behöver inte stressa, de andra patienterna får vänta lite till. PIK PIK..

Jag ska inte gå in mer på Troys allas sjukdomar  utan jag avslutar det kapitlet med positivt. I morgon ska lillen operera in rör i öronen. Det känns så skönt men samtidigt är jag så sjukt nervös. Han ska ju sövas och det är alltid läskigt. Framförallt när det gäller guldklimpen. Jag återkommer efter morgondagen med all info om hur det har gått. Håll tummarna för  min lilla prins   

Nu tillbaka till nyårslöften!

Leva mitt liv

Det låter så enkelt men det är inte det. Jag ska verkligen anstränga mig för att få ut mer av allt. Jag kan dela upp mitt löfte i olika delar.

* Hälsa, Här ingår det mesta som jag vill. Jag vill träna, vill ta hand om mig själv, ta hand om min hud, sola lite när jag vill och bara se till göra saker om jag VILL. Inte saker som jag måste göra. Det är egentligen det viktiga, att jag vill och inte måste. (Tack underbara Tee för den insikten)

*  Troy, Jag ska sluta analysera och ha dåligt samvete. Det är ingen som mår bättre av  att jag går omkring och har ångest över att jag är trött och inte den roliga mamma jag vill vara. Jag ska försöka slappna av lite och njuta av de korta stunderna med lek som man faktiskt spontant får varje dag.

* Tobbe, min fina sambo. Jag vill bli bättre på att försöka skaffa barnvakt och se till att vi nån gång kan få lite tid tillsammans. Bara du och jag. Det är inte helt lätt när man inte har ett stort kontaktnät i stan men vi får bli bättre på att fråga de fina som finns. Poängen är att jag ska bli bättre på att ge förslag så vi inte glömmer bort varandra.

* Öl, jag ska sluta vara rädd för att vara lite lullig. Vara lite mer full lite oftare. Det förgyller varadagen och en ensam kväll med Tobbe över en flaska vin är något som händer på tok för sällan. Så lite mer berusad helt enkelt

* Spontanitet, våga hoppa på lite mer saker och vara lite mer social med mina vänner

*  Sexa, passa på lite mer när Troysan somnat. Istället för att lägga mig och   sova varje chans jag får ska jag bjuda Tobbe på lite lördagsgodis även om det är en måndag förmiddag

Utöver dessa löften så finns det förhoppningar:

* Hitta ett hus att köpa

* Komma på vad jag vill göra med mitt jobb, vad ska jag jobba med?

* Komma igång   med Agilityn med Zappa till våren

* Utöka min garderob med nya vår/sommarkläder

* Känna mig fin till sommaren och inte känna ett behov av att gömma mig i   vassen!

Det här året ska bli det bästa, eller hur!