Ibland känns det som att man har det så bra att man nästan väntar på att någon ska komma och dra undan mattan under ens fötter. När ingen är jobbigt mot en eller ställer jobbiga krav kontrollerar man situationen genom att själv lägga press på sig själv. Som exempel, ska sända radio på SR P4 Jönköping i sommar och det ser jag fram emot otroligt mycket men istället för att bara vara glad och exalterad får man lite prestationsångest. Jag hinner tänka hundra tankar om - vem är jag? Sist jag sände radio va jag singel Khim vars största egenskap va spontanitet och galenskap. Den sistnämda egenskapen har jag kvar i stora last, kanske är det mitt största personlighetsdrag men samtidigt har jag hunnit föda barn och jobba hos polisen i snart 4 år. det är klart att man förändras. Men ibland är det inte lätt att landa. Då menar jag att landa i sig själv. Det är svårt att veta vem och vart man är. Jag är världends lyckligaste bullmamma samtidigt som jag är spontan "nu är det en öl i solen som gäller" khim. Vissa dagar kan jag stå framför segeln och faktiskt inse att jag har fått påsar under ögonen, rynkor jag aldrig haft innan och känna att jag ser för gammal ut för super blont hår. Dagen efter vill jag ligga med mig själv för att jag har tappat 12 kilo, har just super blont hår och kan mixa föräldrarskapet med spontanitet och roliga händelser.

De dagarna jag är så nöjd måste jag lära mig att spara i facket i hjärnan där man kan plocka fram bra saker när ångesten kommer. Som att få ett ess i kortleken när man tror att man har lägst kort i spelet. Ingen annan kommer plocka fram det kortet åt mig så det är bäst att fuska genom att gömma kortet och sen ta fram det och låtsas att jag har haft det hela tiden!