Idag har jag nog haft alla känslor man kan ha. Jag har skrattat, varit mätt, svettats som ett djur och så har jag gråtit! gråtit av skräck..

Carina från jobbet skulle komma på lunch idag. Det va så länge sen jag såg henne så det har längtat efter. Lagade djungelgryta. Ett recept som jag hittade på arla.se. (det blev så jäkla gott!!!)

Nu över till det som fick mig att gråta.. Jag och Troy tog hissen upp till femte våningen. (där vi bor) Ställde Troy (i barnvagnen) ut hälften genom hissen för att se till att den inte åkte ifrån oss. Tanken va att hämta ut Zappa och ta me honom i hissen och ta en promenix. Vanligtvis fungerar detta sätt perfekt men den här gången slog hissen igen och vagnen rullade in och åkte ner till första våningen. UTAN MIG!! Jag blev hysterisk men försöker ta det lugnt..ANDAS!!

Långt där nere hör jag - hallå, vilken våning bor du på? Då har en granne fått bebis leverans. Jag vrålar - femte våningen, en femma, femte våningen! Istället för att ställa sig med honom i hissen trycker han på våning 5 och skickar iväg Troy till mig. Troy åker då själv upp och mellan tredje och fjärde våningen börjar hissen att hacka och fastnar- Framför näsan på mig sitter den här bilden!!

Så du kan tänka dig vad som gick runt i huvudet på mig!! Med panik stod jag där i 4 minuter (kändes som flera timmar) När det väl släppte och hissen började röra på sig sprang jag upp till min vånig och hissen öppnade sig. Vilken känsla!!!

Troy satt som ett glatt ufo och hade inte märkt så mycket av det. Den enda konsekvensen (förutom att jag fick hjärtinfarkt) va att  handtaget på barnvagnen gick sönder. Och det kan jag leva med!

Tack min kära granne för hjälpen, tanken va god!

När mitt hjärta lugnat sig och jag inte längre flåsade och grät så välkomnade jag Carina med en öppen famn. Hon hade med sig en bok till Troy och underbara blommor till mig.  Middagen smakade himmel och sällskapet va ljuvligt   

Efter några timmar kom min älskade man hem och då va det dags för mig att gå. Skyndade ner till gymet för ett spinningpass med kusinen Angelina. Vi skulle köra 50 minuter tillsammans. Hon satte igång med träning för några veckor sen och är så duktig! Satt glad på cykeln och pendlade på med tungt motstånd. Att det är roligare när man har med sig någon man tycker om. Har även pratat med Monica Laolar som ska ge Nordic club en chans.

- Du kommer inte bli besviken Monica. Det är ett riktigt bra gym!

Visst är vi snygga! Ser ut som att vi badat i kemiskt avfall men bra gick det! Tack för sällskapet Angie   

I morgon blir det Göteborg och träffa Malin Nilsson och hennes söta dotter. Spännande!

Sov gott

 

alldeles-för-långt-borta-Malin

10 februari 2010 22:33

Men vilket pucko, sitter det en bebis ensam i hissen är det väl självklart att man följer med upp...eller? Jo! Hmm... Hoppas han halkade på isen när han kom ut på trottoaren. Och att bankomaten käkade upp hans visa kort.
Kärlek.

 

Sandra

11 februari 2010 20:42

Åh fy fan va läskigt det med hissen var! Jag hade fan skitit på mig!

http://www.daltonsmorsa.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Verkar inte som att vi ska få bli friska i den här familjen. Orkar inte ens skriva vad som avlöst det senaste men förhoppningsvis är det bättre till helgen. Tycker egentligen mest synd om mannen min. Han unnar sig aldrig tid att gå ut och festa till ...

Herre jäklar vilket pass. Har kört ett Spinningpass som heter duga. Det va första gången ledaren körde det själv med. Intervall, högintensitet och fantastiskt jobbigt. Men ack vad jag har saknat att svettas som ett djur och nästintill känna blodsmak ...

Jag fullkomligt älskar att rutinerna satt fart igen. Troy har dagis på tis-tors så måndagar och fredagar krävs det lite mer ansträngning! Känns bra för samvetet och man får lite kvalité tid med lilleman! Han är dock inte den roligaste killen just nu....

2012 va ett så underligt år. Fylld med liv eftersom att jag va gravid men fylld med medvetenhet om döden efter bilolyckan. Detta är absolut ingenting som jag mår dåligt av idag eller ältar men ibland kommer det flashbacks. Framförallt då jag kör den ...