Haha, dagens snyggaste kort. Troy har upptäckt en min han tycker om att göra när kameran åker fram. Våran kamera är inte snabb så han gör verkligen om minen vid varje tillfälle.

Pose min son pose!

När vi hemma i Skåne senast stannade vi som vanligt till på Bo Ohlssons, Ungefär som ett litet ullared förutom att de fått storhetsvansinne och börjat bli dyra. Ett besök dit är ett tvång om jag får bestämma och det får jag. Fyndet denna gången blev pyamasen. Visst är det en underbar färg!

Men det va inte morgongåvan. Jag har under en tid gått och tittat på en bok som jag själv älskar. Underbara färger och super stora flikar

Troy blev så här glad

Sen blev han lite väl närgången med kameran

Boken va underhållande och det tog 6 minuter innan..

..Troy halshögg giraffen

Ops! Did I do that..

Det är ju precis så det är. Har hittat universums coolaste keps. Vet att jag skrivit det tidigare men nu är det verkligen så! Får minsann tacka för H&M ibland, de har vissa godbitar.

Här syns inte coolheten men vänta bara..

Skillnaden mellan de 2 korten ovan är att sjalarna är olika, det såg du väl? Viktiga detaljer..

Även en cool kille måste sova och man kan inte se cool ut alla tider på dygnet

Tyvärr en suddig bild men Troys humör bjöd inte på fler. Man tar vad man får   

Ok, ska sluta lägga in bilder på kepsen nu men den är ju tillochmed tuff till pyamas!

Natten till påskdagen kom anfall nummer 2. Då menar jag anfall nummer 2 på typ den hundra elfte omgången. Åkte till akuten, fick en räkning på 325 kronor och en spruta på vänster rumpskinka. Åkte hem trött men lycklig och smärtfri. Sen blev det onsdag och jag pratade med min kära moster på tele. Sa att nu börjar jag nog få ett anfall men det kanske lägger sig. HAHA, dagens skämt..

Tog väl 10 miuter tills Tobbe fick ett samtal från en snorig Khim som knappt kunde prata. Fy f*n vilken smärta. All heder åt att föda barn men gallstenar är något speciellt. Tobbe kom hem och körde upp till akuten i typ 150 km/h. (förlåt jobbet) Väl upp känner sköterskerna igen mig och visste vad det gällde. Fick ett rum och där va väntan lååång. Tog 20 minuter innan doktorn hade okej:at en spruta. Och då är det inte ens en morfin spruta. Innan det beskedet kom hann jag krampa så hårt att jag kräktes flera gånger. Har aldrig innan kräkts av smärta. kom på mig själv med att försöka tvätta handfatet samtidigt som jag spyr och gråter. Som tur va så va min kära man där och kunde högt säga till mig att lägga av.

Sprutan gavs till mig och den gav effekt men smärfri va jag inte. Då erbjöds jag en spruta till. Sköterskan kallade den för rävgift men sa att trots bieffekterna är den bra. BRING IT ON! Och det gjorde hon. Rävgift va nog inte ens ett tillräckligt hårt smeknamn. Minns inte så mycket de närmsta timmarna förutom att jag kräks och känner mig kalas full. Dock ingen rolig fylla utan mer "hade ingen alkohol men har lyckats stjäla rödvin och bananlikör hemifråm, vi blandar det".

Jag blir inlagd och operationen är ett faktum. Jag får fler sprutor var gång jag vaknar till liv. De sprutorna tackar jag för. Här va det ingen rävgift utan lärdagsgodis med namn morfin. Dagen efter vid 12  va det operationsdags. Skulle varit färdig vid 16 men va uppe till 19. Hade lite svårt att vakna efter narkosen.

Dagen efter klockan 10.00 får jag min vapnet mot smärta, även känt som sprutan. Och klockan 15 blir jag utskriven! Känns så där. Jag frågade rätt ut om de behövde min säng, om det inte fanns plats. Men icke, det va bara att åka hem. 7 Timmar senare  fick Fatima komma hit (på sin fredagskväll, sorry Fatima) och vara barnvakt när tobbe skjutsade upp mig. Jag blev inlagd igen och tur va väl det för det visade sig att läkaren hade missat ge mig mina sprutor för risken med proppar. Jag ska tydligen ta en spruta i magen 7 dagar i rad. Har minsann tagit min första spruta helt själv idag. Tobbe satt dock och peppade (med det menar jag hetsade mig) tills jag inte stod ut mer..

Ahh, ska avsluta detta deprimerande inlägg med att det finns vissa sköterskor som är värda guld, de är ödmjuka, kompetenta och vårdande och sen finns det vissa, ganska ofta läkare som är sådär.

Känns som att vården är så kall och snabb på att bara få folk utskrivna. Ungefär som att "fallet" är löst bara patienten ej är kvar. Nu är jag iallafall opererad och inom kort kan jag återgå till det normala livet och slippa ha ont i lungorna för att jag legat ner för mycket. måste dock lägga till att jag går ändå ganska mycket varje dag för propparnas skull!

Inte skulle jag låta er läsa ett så långt och tråkigt inlägg utan smaskiga bilder!!

Ok. bilden ser lite sjuk ut, Jag jagar inte min son med läskiga armar utsträckta. Bad min man ta en bild och Troy ville vara med

Smickrande bild. Funderade först på att inte ta med den men sen kom jag på att jag ändå har det safe. Jag får ju svettiskramas trots denna bilden.. Tack älsklingen

De ser inte så farliga ut men satan va ont de gör! Ska göra mig av med dem under någon slags förbannelse-ceremoni. Återkommer om datum, plats och vad vi ska dricka!