Att det kan snurra så mycket i min hjärna som till synes inte är oeheört stor..

Jag ha rkommit till dne punkten där jag inte riktigt vet vad jag vill i framtiden. Vilken riktning ska man ta, vart vill man bo, vad vill man jobba med.. helt enkelt: vad vill jag satsa på.

Det enda helt självklara är min underbara sambo och våran fina familj. Härifrån kommer styrkan till allt och mitt hjärta ligger tryggt omfamnat   

Vi hoppades på ett hus i Porteshult men kommunen sa nej till bygglovet. Vår tanke är dock att snällt skicka in en ansökan om bygglov, betala 3000 härliga kronor. Så fort Tobbe har blivit bättre från sin lunginflammation och fått tillbaka lite ork kommer det tas tag i det. Porteshult är verkligen drömmen för ett röt hus med vita knutar. Men när man får ett nej utan riktiga grunder blir man för osäker för att våga fantisera om det mer just nu. Men visst skulle vi får igenom det så skulle det bli så oehört vackert!

Nu då till det som ligger i mitt bakhuvud och grämer mig..

Vad vill jag göra?

Vart vill jag jobba?

Vill jag plugga vidare?

Om jag ska plugga vidare kan det ju bli kärvt med huskostnad, vill jag skjuta upp hus för min sambo bara för att jag vill göra något annat.

Vi har ju pratat om ett syskon till Troy men plötsligt känns det som att jag vänder helt och min stackars sambo måste känna sig lagom förvirrad. Men älskling, jag är också förvirrad. Inte på att jag vill ha en större familj med dig utan vad jag vill göra för att trivas med mitt eget.

Ska vi kanske våga bara plocka upp våran fina familj och flytta till helt ny stad? Vi har funderingar på Skåne, dels för mina föräldrar men där har jag även en chans att jobba med radio, I jönköping finns inte den möjligheten.

Om jag ska plugga vidare känns det som att jag stannar upp hela min fmailj och deras liv, planer och förhoppningar om vad vi ska göra. Är det så att det skulle bli studier kan det nog ordnas mestandels på distans och då känns ett hus som är lite billigare som ett alternativ och ändå kunna lösa det..

Det låter kanske inte som mycket att tänka på när man läser det men jag känner mig helt förvirrad

Det enda jag vet är att jag har min otroligt fina familj och det är jag så lycklig över. Jag har hittat min andra del av min själ. Den finaste mannen av dom alla. Jag är lyckligt lottad och det har jag med mig varje dag   Nu är det bara resten som ska lösas med!

Ha en skön helg nu!

ps. älsklingen, jag känner mig lite kärlekskrank, kan vara så att jag väcker dig när jag kommer hem i natt bara för att få pussas lite!

Det blev visst ett snurrigt inlägg men nu har ni en försmak på hur det är i mitt huvud =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Verkar inte som att vi ska få bli friska i den här familjen. Orkar inte ens skriva vad som avlöst det senaste men förhoppningsvis är det bättre till helgen. Tycker egentligen mest synd om mannen min. Han unnar sig aldrig tid att gå ut och festa till ...

Herre jäklar vilket pass. Har kört ett Spinningpass som heter duga. Det va första gången ledaren körde det själv med. Intervall, högintensitet och fantastiskt jobbigt. Men ack vad jag har saknat att svettas som ett djur och nästintill känna blodsmak ...

Jag fullkomligt älskar att rutinerna satt fart igen. Troy har dagis på tis-tors så måndagar och fredagar krävs det lite mer ansträngning! Känns bra för samvetet och man får lite kvalité tid med lilleman! Han är dock inte den roligaste killen just nu....

2012 va ett så underligt år. Fylld med liv eftersom att jag va gravid men fylld med medvetenhet om döden efter bilolyckan. Detta är absolut ingenting som jag mår dåligt av idag eller ältar men ibland kommer det flashbacks. Framförallt då jag kör den ...