Jag är verkligen ingen hockeymänniska men det krävs inte för att förstå vilken förlust det är med Stefans Livs hastiga bortgång. Det känns overkligt. På något sätt så ser man honom som odödlig. Han ska ju stå på Kinnarps när han  är pensionär och berätta för ungdomarna hur det va på hans tid.

Det man tänker på allra mest är familjen. Hur förklarar man att pappa inte kommer hem igen. Hur hittar man styrkan att klara av vardagen utan sin älskade vid sin sida. Sen man själv fick barn har man fått lite annan referensram och allt känns så nära.

Jag och Troy följde med upp för att tända ett ljus för Liv. Jag har verkligen svårt att hantera allt va död heter. Jag blir som en svamp och suger åt mig alla känslor som sprids. Därför ville jag inte följa med först men då Tobbe skulle åka själv så ville vi med.

En dag som denna påminns man om att vara tacksam för det man har och vill inte missa en skund av sin familj.

En stor och vacker uppslutning vid Kinnarps.

  Lill plutten va med och tände ett ljus

Alla tankar går till liv och hans familj  och inte minst till alla som i många år sett upp till Liv och blivit inspirerad av hans ledarskap och personlighet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Verkar inte som att vi ska få bli friska i den här familjen. Orkar inte ens skriva vad som avlöst det senaste men förhoppningsvis är det bättre till helgen. Tycker egentligen mest synd om mannen min. Han unnar sig aldrig tid att gå ut och festa till ...

Herre jäklar vilket pass. Har kört ett Spinningpass som heter duga. Det va första gången ledaren körde det själv med. Intervall, högintensitet och fantastiskt jobbigt. Men ack vad jag har saknat att svettas som ett djur och nästintill känna blodsmak ...

Jag fullkomligt älskar att rutinerna satt fart igen. Troy har dagis på tis-tors så måndagar och fredagar krävs det lite mer ansträngning! Känns bra för samvetet och man får lite kvalité tid med lilleman! Han är dock inte den roligaste killen just nu....

2012 va ett så underligt år. Fylld med liv eftersom att jag va gravid men fylld med medvetenhet om döden efter bilolyckan. Detta är absolut ingenting som jag mår dåligt av idag eller ältar men ibland kommer det flashbacks. Framförallt då jag kör den ...