Jag har under ganska lång tid känt mig så trött. Vet att jag har skrivit om det innan men den tröttheten som attackerar mig dagligen kan kännas helt övermäktig. Jag har hela tiden satt det i samband med att jag har småbarn. Men ska jag vara helt ärlig så har jag en glad och intensiv kille på två och ett halvt år som sover hela nätter och som sover middag på regelbudna tider.

Jag får sova allt mellan 6-9 timmar i sträck och mer om jag bara lär mig att gå och lägga mig i tid. Det har gått så långt att jag kan planera min dagar efter att få chansen och sova middag. Ska dock tillägga att jag har blivit så mycket bättre på att inte alltid sova middag.  Jag försöker verkligen med allt för att komma undan tröttheten.

Som exempel har jag kommit igång med träningen, äter vitaminer, dricker inte vidare ofta längre, äter så nyttigt som jag kan på vardagarna och försöker aktivera mig mer utomhus. Men nu vet jaginte riktigt vad jag ska göra för att få känna mig lite pigg..

Idag pratade jag med pappa och vi pratade lite om vanor och ovanor. Jag berättade att jag numera alltid är törstig. Jag kan dricka upp till 3 liter vatten om dagen och är torr i munnen hela tiden. Efter en stunds övertalning ringde jag till vårt unerbara Hälsan 1  (Läs ironi!) och frågade om jag kunde komma dit på fredag för att kolla sockret ifall att det kunde vara något sådant på gång. För första gången upplevde jag att de lyssnade på mig och sköterskan frågade 2 följdfrågor:

1: Är du trött även om du sover hela nätter?

svar: asgarv, haha jag sover helst alltid!

2: Har du fått sämre syn?

svar: tystnad.. hmm ok nu känns det inte så kul längre. För några månader sedan har min syn försämrats kraftigt. Jag kör helst inte i mörker och jag har svårt att se skillnad mellan vissa bokstäver på dataskärmarna på jobbet. Jag upplever att det är svårt att fokusera blicken och det är grumligt.  Jag ska på synundersökning nästa vecka är det planerat.

En och en halv timma senare sitter jag på Hälsan för undersökning och tankarna går till diabetes eller problem med bukspottskörteln (heter det så?)

Man tog flera rör med blod då det inte fungerade med urinprov. Svaren kommer i morgon och om läkaren inte ringer så är resultatet bra. Jag har så svårt för det arbetsättet. Jag ogillar att man inte får någon återkoppling alls.

Även om jag nu inte tror själv att det är något så är det ju skönt om man kan få proverna bekräftade och det är intressant att få höra vilka tester man tagit. Jag förstår attdet är mycket och göra men jag anser ändå att man kan få den feedbacken för att eventuellt kommentera vad det kan vara istället eller om jag ska lägga om något själv. Det känns som att hela systemet är uppbyggt på att ha så lite mänsklig kontakt som möjligt för att slippa merarbete.

 Man känner sig ganska osedd och avfärdad.

Vi pratade om att det skulle kunna ha att göra med att jag äter fiberrikt om jag kan.. känns sådär troligt. Har jag alltid kanske varit lite lat? Har jag alltid behövt sova mycket utan att reflektera över det? Ser jag sämre för att jag börjar bli gammal?

Tack för alla dessa naturliga orsaker till mina problem.

Om  läkaren inte ringer i morgon så vet jag..  jag är då offeciellt gammal och lat!

Tack för det Hälsan 1 =)

Är det någon som känner igen sig i tröttheten så är jag så tacksam för tips om vad man kan göra åt det?

 

Fatima

15 september 2011 06:43

Jag känner igen mig! Nu är jag visserliggen en trött människa av naturen, men under en period så planerade jag också mina dagar utifrån när jag skulle kunna få sova. Skitjobbigt! Det där höll på i ca ett halvår och man hittade inga orsaker till detta alls. Så till slut tvingade jag mig att hålla mig vaken under dagarna osv och då blev det lite bättre...Puss

Khim Falanius

15 september 2011 15:46

Det ligger nog nåt i det. Att liksom bara se till att man inte sover. Så kanske kroppen vänjer sig så småningom. Vi vill ju ha en liten till så sömna måste jag lära mig leva utan!

 

Sandra

15 september 2011 12:10

Jag känner igen det där. Sömn är allt jag vill ha och hade jag fått hade jag velat sova en hel vecka utan avbrott.
Att planera dagarna efter Dalton sovtider gör jag med. Jag tror det blir så när sömn är så viktigt i en förälders liv för att bara orka med allt.

För det första vill jag tipsa dig om att byta vårdcentral. Jag hatar hälsan både som vårdcentral och tandläkare. Därför går jag nu till en privattandläkare i stan som tar samma pris, ibland tom mindre betalt. Man får tid direkt och en personlig service jag gladeligen hade betalt extra för att få.

I vårdvalet valde vi att byta från hälsan till lokstallarna som vårdcentral och jag har inte ångrat mig en sekund. Servicen är grym, människorna bryr sig och är trevliga och tid får man fort + att de ringer upp ett tag efter och kollar så man mår bra osv.

När Dalton var 1 ½ år började jag känna mig konstig. Jag blev förvirrad, glömsk, trött och hade svårt att ens hålla igång ett samtal utan att tappa bort mig.
Jag var helt enkelt inte mig själv.

Jag bokade tid och fick komma samma dag. Vi uteslöt depression och tog istället en massa prover. Det visade sig att jag hade en något förhöjd förbränning. Tacka för det då det har hjälpt mig att gå ner i vikt men samtidigt har jag inte energi till annat. Så äta och dricka mer regelbundet har hjälpt mig.

Nu kan det ju vara så att du kanske har någon bakomliggande sjukdom men det hoppas vi ju verkligen inte.
Jag tror snarare att småbarns åren tar ut sin rätt.Om man inte får tillräckligt med sömn fungerar heller inte kroppen som den ska som tex synen. Så lägg dig i tid, sov mycket, ät bra och rätt och håll i träningen så tror jag att du snart är på banan igen.

Lycka till kramar

http://www.daltonsmorsa.blogg.se

Khim Falanius

15 september 2011 15:45

det kan ju vara så enkelt men det känns lite orättvist att man ska vara så trött. Har aldrig skött mig så bra som nu så man tycker att det borde märkas. men det är väl bara att köra på. skönt ändå att man uteslutit socker och annat så slipepr man fundera på det. Är amfetamin helt uteslutet som småbarnsförälder =)

 

Tobbe

15 september 2011 12:49

Byt jobb hjätat =)

Khim Falanius

15 september 2011 15:43

Ha ha älskling, där va du snabb =) love u!

 

lLizall

15 september 2011 22:08

Hjärtat det är lika bra du vänjer dig vid att vara trött..snart är han tonåring..du ska upp och jobba tidigt..samtidigt som han kommer hem miss i nassen och om du har tur somnar in en timma innan jobb..PHU men man överlever..jag vet..energin kommer så småning om..du ser på mamma efter 50 då du..

http://www.kimzanskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Verkar inte som att vi ska få bli friska i den här familjen. Orkar inte ens skriva vad som avlöst det senaste men förhoppningsvis är det bättre till helgen. Tycker egentligen mest synd om mannen min. Han unnar sig aldrig tid att gå ut och festa till ...

Herre jäklar vilket pass. Har kört ett Spinningpass som heter duga. Det va första gången ledaren körde det själv med. Intervall, högintensitet och fantastiskt jobbigt. Men ack vad jag har saknat att svettas som ett djur och nästintill känna blodsmak ...

Jag fullkomligt älskar att rutinerna satt fart igen. Troy har dagis på tis-tors så måndagar och fredagar krävs det lite mer ansträngning! Känns bra för samvetet och man får lite kvalité tid med lilleman! Han är dock inte den roligaste killen just nu....

2012 va ett så underligt år. Fylld med liv eftersom att jag va gravid men fylld med medvetenhet om döden efter bilolyckan. Detta är absolut ingenting som jag mår dåligt av idag eller ältar men ibland kommer det flashbacks. Framförallt då jag kör den ...