Vill börja med att faktiskt tacka alla er andra som skriver i era bloggar. Jag kan bli så fantastiskt inspirerad av alla olika stilar och olika liv. Jag har blivit en sucker för flera olika shabby chick bloggar men kan ej några adresser då jag alltid googlar fram de jag gillar. Däremot finns det 2 bloggar som jag kollar dagligen och flera gånger. Jag tänkte slå ett slag för dessa underbara bloggar.

1: www.mellanhimmelochmonica.blogg.se

Här har vi en barndomskompis som heter monica som skriver om sitt liv som 2 barnsmamma. Jag och Monica har egentligen inte mycket kontakt alls men jag läser slaviskt allt i hennes blogg och älskar att testa hennes recept. Det är med en liten dos av avundsjuka som jag läser hennes inlägg då hela hon känns som mönstermamman. Dock inte på et tråkigt sätt utan det känns verkligen som att hon helhjärtat älskar att vara hemma med sina barn och trötthet verkar inte vara ett hinder alls.

Missförstå mig inte jag älskar min tid med Troy men jag är inte riktigt den där leka mamman så mycket som jag önskar att jag var.

Fördelen dock med att jag jobbar 3 skift är att jag har ganska många vardagar hemma med plutten och dom dagarna flyger iväg och det hittas på allt från utflykter till pyssel och bak. Men jag hade nog inte kunnat vara så pigg och uppfinnelserik som Monica är om dagarna om jag va hemma på heltid. All respekt till dig söta Monica!

Det jag älskar mest med Monicas blogg är all matglädje. Monica är så vansinnigt duktig på mat och bak. Häromdagen hade jag en Monica dag och lagade mat nästan enbart från hennes blogg. Jag gav mig på jordnötssås och kycklingspett och det blev.. sådär.. ok, helt ärligt kommer jag inte göra den rätten igen.. Jag får köra mitt försvenskade "alltommat" recept för att få det att funka.. men jag försökte!

Sedan har jag Monica att tacka för en sak som för mig är helt otroligt. Jag vet inte varför men jag blev så otroligt peppad av en bild som las ut på henens blogg. Det va en bild på ett par nya och riktigt fina jogging skor. Jag har alltid velat lära mig löpa/jogga men då jag va tåbarn så belastar jag jag helt fel när jag springer. Jag liksom trillar efter en stunds kramp i vaden och ser ut som en psyksjuk som är ute och galloperar. MEN efter det inlägget på hennes sida som handlade om att hon ska sätta igång och verkligen satsa så tänkte jag själv, Varför inte? Om jag verkligen går in för det och anstränger mig att tänka på hur jag springer så kanske det fungerar. Jag gick till Intersport och köpte mig ett par riktiga löparskor i en storlek för stora och sedan dess har jag inte gett upp en enda gång. Jag kör träning varannandag och anpassar mig helt efter mina jobbtider. Jag är ute allt mellan 5 och 6 på morgonen. OCH det går så jäkla bra. Jag vill inte skriva ut hur långt jag kan springa utan att stanna för den enkla anledningen att jag inte är redo för det. Jag har blivit 200 % bättre och det är så roligt nu. Jag längtar så tills det blir naturligt att ge mig ut på en mil runda, men dit är det en bra bit kvar.

Så tack Monica för så underhållande och varm blogg

2: www.daltonsmorsa.blogg.se

Här har en blogg skriven av Sandra. Jag känner inte Sandra alls utan har väl egentligen hört om henne genom gemensamma vänner. Det va Fatima som rekommenderade hennes blogg och jag är helt fast. Här blandas det friskt mellan mode, smink, familj och hela bloggen osar kärlek om henne och hennes fina familj. Det är fina foton som läggs upp och så ärliga blogginlägg att man nästan känner att man står och tjuvkikar på hennes liv. 

Jag älskar att läsa om olika dilemman och situationer med deras son då jag själv har barn i ungefär samma ålder och det är så kul när man känner igen sig.  Värmen i även den här bloggen är slående. Det märks att Sandra har träffat sin livskamrat och att hon är lycklig med sitt liv. Det som är inspirerande för mig är att jag får läsa om någon som är som jag med några små beteenden. Med det menar jag planering och mål. Sandra är driven och när hon vill ha något så är hon verkligen inte rädd för att säga det innan hon har nått målet. Jag älskar det osvenska med att våga prata om pengar och karriär. Jag tror stenhårt på att våga säga och stå för allt man vill, även om inte alltid lyckas så har man utvecklats på vägen till målet. Det känns dock som att Sandra inte har förmågan att inte nå ett mål!

Man kan inte bli annat än peppad och varm i hjärtat när man följer dessa två bloggar.

Jag ska försöka bortse från att man inte har ett natruligt sätt att blogga från telen på den har sajten och engagera mig i min egen blogg de dagar som jag hinner. Jag tänker blogg varje dag nu ska jag bara bli bättre på att skrivs det också!