Ja enligt Troy är det lite så. Han gillar tanken på påskharen och ääälskar det han lämnar efter sig, dvs godis men samtidigt är påskharen lite läskig.. Egentligen är det inte konstigt att Troy känner så, han tog ju trots allt Troys nappar.

En vecka innan påsk bestämde vi oss här hemma att det va dags för Troy att inte ha nappar mer. Han fyller ändå tre år nu den sjuttonde April. Sen är de inte billiga heller. Ok om de hade hållt länge men lilleman här hemma har en förmåga att bita sönder dem så snart han har fått en ny. Från början va planen att han själv bara skulle uptäcka att napparna inte va för honom.. Ja, lite naivt tänkt av oss kanske.. Men faktum va att han istället blev helt galet besatt av dem på nattetid. Han skulle ha en i munnen och gärna en i var hand med. Direkt när vi hämtade honom på dagis skrek han nappen mamma!! Nappen. Så enda anledningen till att vi inte tagit bort den tidigare va lathet. Vi orkade verkligen inte ta den fajten. Men så sa vi ju inte till varandra utan istället pratade vi om hans trygghet som vi inte ville ta ifrån honom och hur han skulle vara ledsen och må dåligt.. Ja jag vet, det va liksom jobbigare för oss än vad det i slutändan va för Troy.

Som sagt så va det en vecka innan påsk som vi bestämde oss men det va inte helt enkelt. Tobbe va så mycket mer säker på sin sak medans jag tyckte att det kändes så jobbigt. I min värld är Troy min bebis. Han blir så stor utan nappen. Se tycker jag konstigt nog att det är snyggt med napp och älskade att matcha dem med hans kläder.

Sen så är det en grej till  som jag fullkomligt älskar och det är när Troy är nybadad och har en ny  pyamas på sig och en napp i munnen. Det finns inget mysigare än det. Jag ääälskar verkligen det underbart gosiga ögonblicket. Ja, du hör ju, det är i efterhand helt uppenbart att problemet låg hos mig och inte Troy..

Så hur gjorde vi då.. Jo vi började prata om det med Troy en vecka innan påsk. Förklarade att på skärtorsdagens natt skulle påskharen hämta hans nappar och lämna ett påskägg med godis. Det va påskharens bebisar som behövde nappar. Troy va helt med på detta och vi pratade varje dag om hur det skulle gå till. Sen när skärtorsdagen närmade sig började han ångra sig. Men han bråkade inte om det eller grät. Han bara sa att , nä jag ha napparna här. När han sa så nämde vi egentligen bara påskaharens bebisar som inte hade några nappar. Då tyckte Troy synd om dom och gick med på att lämna bort napparna.

Så vi slog in ett paket och lämpligt nog blev det ett påskägg. Vi satte påskris i hans fönster så att påskharen skulle hitta till honom.

   Vi la påskägget i Troys hylla och va helt ärligt lite nervösa för hur natten skulle bli men så fel man kan ha! vi lät Troy somna i soffan, han ville mysa och ligga väldigt nära den kvällen. Sen la vi honom i hans säng och när klockan blev ca tre kom han trippadens in till oss och frågade efter napparna. Vi förklarade att påskharen hämar ju dom. Han nöjde sig och somnade. Sen vaknade han med ett ryck klockan sex och vågade inte gå in själv. Ifall att påskharen skulle vara kvar där.

De här godisgåvorna gjorde att påskharen plötsligt va poppis.

Så klockan sex på morgonen satt det ett godistroll i vår säng.. Hur nöjd som helst..

       Blev ingen frukost den dagen..

En enda gång sen dess har han egentlig velat ha nappen och det va när godiset va slut som han ville byta tillbaka. Den kommande natten ville han också mysa och ligga nära och han gnyded i sömnen och sov oroligt den natten. Annars så har jag insett att det är dags för mig att låta honom vara den stora killen som han är redo att vara. Det är väl tur att jag har en bebis i magen annars hade väl stackars Troy fått ha napp till han är 15..

Så till er som ska sätta igång med projekt "bort med nappen" har jag bara några tips.

* Bestäm er verkligen och prata ihop er hur man ska säga och göra när olika frågeställningar kommer upp

* Förebered lillen eller lillan på vad som ska hända och prata om det, gör det så det blir lite spännande och kul

* Slutligen, lycka till!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Verkar inte som att vi ska få bli friska i den här familjen. Orkar inte ens skriva vad som avlöst det senaste men förhoppningsvis är det bättre till helgen. Tycker egentligen mest synd om mannen min. Han unnar sig aldrig tid att gå ut och festa till ...

Herre jäklar vilket pass. Har kört ett Spinningpass som heter duga. Det va första gången ledaren körde det själv med. Intervall, högintensitet och fantastiskt jobbigt. Men ack vad jag har saknat att svettas som ett djur och nästintill känna blodsmak ...

Jag fullkomligt älskar att rutinerna satt fart igen. Troy har dagis på tis-tors så måndagar och fredagar krävs det lite mer ansträngning! Känns bra för samvetet och man får lite kvalité tid med lilleman! Han är dock inte den roligaste killen just nu....

2012 va ett så underligt år. Fylld med liv eftersom att jag va gravid men fylld med medvetenhet om döden efter bilolyckan. Detta är absolut ingenting som jag mår dåligt av idag eller ältar men ibland kommer det flashbacks. Framförallt då jag kör den ...