Nu när välbefinnande är en bristvara så tar jag verkligen hand om de stunder då jag faktiskt känner mig halvnormal. Idag har illamåendet gjort sig påmint lite då och då men det är inte så farligt. Så idag har det fungerat att vara med och delta i min mans projekt, framsidan.
Han har legat på knä och tagit bort allt ogräs mellan stenplattorna och det har rensats bort buskar och slitits bort rötter. Så skön känsla när det börjar se ut som att det bor någon här! På våran gata är det mest pensionärer med all tid i världen så man har haft lite lätt prestationsångest :)

Men som sagt, idag har det fixats. Jag har planterat lite blommor och gjort det lite mysigt. Tänk va blommor kan göra!

Till nästa år ska huset målas om och istället för våra gamla balkongmöbler ska det handlas en vit grupp med bord och soffa. Det är nämligen på framsidan vi äter frukost när det är fint väder. Så vi tänkte vänta tills det reas ut efter sommaren och hoppas på att göra ett klipp. Tipsa gärna om ni ser något bra erbjudande.. Kravet är att det ska vara gediget. Snart kommer vi ju ha två ligister som klättrar upp och ner :)

Lägger in några kort men dum som man är glömde jag ta före bilder..

Sist men inte minst, lilla Troysan är numera blöjfri och stor nog att cykla som en fartdåre. Mammas stora kille!

Verkar inte som att vi ska få bli friska i den här familjen. Orkar inte ens skriva vad som avlöst det senaste men förhoppningsvis är det bättre till helgen. Tycker egentligen mest synd om mannen min. Han unnar sig aldrig tid att gå ut och festa till ...

Herre jäklar vilket pass. Har kört ett Spinningpass som heter duga. Det va första gången ledaren körde det själv med. Intervall, högintensitet och fantastiskt jobbigt. Men ack vad jag har saknat att svettas som ett djur och nästintill känna blodsmak ...

Jag fullkomligt älskar att rutinerna satt fart igen. Troy har dagis på tis-tors så måndagar och fredagar krävs det lite mer ansträngning! Känns bra för samvetet och man får lite kvalité tid med lilleman! Han är dock inte den roligaste killen just nu....

2012 va ett så underligt år. Fylld med liv eftersom att jag va gravid men fylld med medvetenhet om döden efter bilolyckan. Detta är absolut ingenting som jag mår dåligt av idag eller ältar men ibland kommer det flashbacks. Framförallt då jag kör den ...