Direktlänk till inlägg 19 augusti 2012
Precis så känns det...
Går i någon slags konstig bubbla och bara väntar. Känner inte något särskilt alls. Ibland är det ren lycka och jag är förväntansfull, andra sekunden är det som att jag inte fattar vad som är på gång. Man har väntat i så många månader och nu när det bra handlar om dagar blir det plötsligt läskigt.
Jag ska få planerat kejsarsnitt den här gången och det känns verkligen rätt men ändå så är det en operation och jag har aldrig gjort det tidigare.. Så nervös är bra förnamnet.. Har du erfarenhet av planerat kejsarsnitt så får du gärna skriva en kommentar om din upplevelse om du vill..
Snart får vi träffa den som ligger i magen och sparkar dagarna i ändå.. Längtar tills livet kan fortsätta och bli lite normalt :)
Verkar inte som att vi ska få bli friska i den här familjen. Orkar inte ens skriva vad som avlöst det senaste men förhoppningsvis är det bättre till helgen. Tycker egentligen mest synd om mannen min. Han unnar sig aldrig tid att gå ut och festa till ...
Herre jäklar vilket pass. Har kört ett Spinningpass som heter duga. Det va första gången ledaren körde det själv med. Intervall, högintensitet och fantastiskt jobbigt. Men ack vad jag har saknat att svettas som ett djur och nästintill känna blodsmak ...
Jag fullkomligt älskar att rutinerna satt fart igen. Troy har dagis på tis-tors så måndagar och fredagar krävs det lite mer ansträngning! Känns bra för samvetet och man får lite kvalité tid med lilleman! Han är dock inte den roligaste killen just nu....
2012 va ett så underligt år. Fylld med liv eftersom att jag va gravid men fylld med medvetenhet om döden efter bilolyckan. Detta är absolut ingenting som jag mår dåligt av idag eller ältar men ibland kommer det flashbacks. Framförallt då jag kör den ...