Visst ser det ut som att hon lyssnar på allt viktigt jag har att säga

Nu är det bus på allvar!

En skön dag hos min moster och mina 2 små mostrar.  

Tänk att morfar hållt mig när jag va lika liten som Troy är här. Generationsmöte..

De som känner mig sedan Göteborgs tiden skulle nog beskriva mig som en “Svenssonfobiker”. tänk dig tjejen med ljusa dreads, största anhängaren på billigaste ölpuben och med drömmen om att syssla med radio. Den bilden stämmer in på mig perfekt, den bilden är inspirerande och den bilden har förändrats. Inte till det sämre, bara till det naturliga.

För mig blev förändringen egentligen först naturlig när jag träffade min älskling Tobbe. Första blicken på honom (då han fortfarande va namnlös) gjorde mig varm. Han blev efter det: den söta killen i mössa med de vita tänderna. Sen efter några snabba glimtar blev han en person som gjorde mig pirrig vid varje möte. Under tiden jag stötte på honom hade jag en relation men “paxade” honom snabbt inför mina singel väninnor. Med motiveringen, jag kanske ska bli ihop med honom en dag. Anade nog inte hur rätt jag själv hade!

Hur vi träffades och hur vi blev VI på riktigt får jag återkomma till. Funderar bara på hur man ska uttrycka den delen utan att våra stackars föräldrar får bilder framför sig som de helst vill undvika..

När jag skriver om förändring (från svenssonfobiker till:  Jag vill ha villa, volvo, vovve och bebbe) menar jag egentligen bara att jag plötsligt hittade någon man kunde få allt med.

Jag kan fortfarande vara ölälskare, babblig, lite störd men samtidigt vara fästmö, mamma och ibland tillochmed folkskygg.

I den här bloggen tänkte jag bjuda på glimtar ur ett nytt livsskede. Ska vara mammaledig med våran guldklimp Troy och balansera mellan bullmamma och lådvinsmamma!

Vem trodde att det kunde bli så bra?