Ibland när man vaknar känns det ok och sen efter 15 minuter inser man att man borde sova bort dygnet. Jag jobbade natt och vaknade 100 gånger innan uppstigningen va ett faktum. Dvs klockan 14:00.

I kylen fanns ett gäng potatisar och en falukorv som skulle förberedas för att entra min familjs magar och Troy skulle upphämtas klockan 15:00. Yrvaken skippade jag mascaran och tillät mig se ut som ett monster beroende av koffein för att hålla mig vaken. Kom till dagis för att upptäcka att jag glömt vagnen. Nu ska det tilläggas att det inte är långt att gå men med en son på ett och ett halvt år så är det en lååång sträcka då han går i den riktning som behagar honom. Det ösregnar och han tillåter mig gladeligen att bära honom. Det i sig låter ju inte jobbigt då han väger lite över 12 kilo men med tanke på att han slänger sig i vilken riktning som helst och att det fullkomligt spöar regn på oss så va det en pärs. Vi kom hem och jag kände mig ändå lite lycklig över det som jag väljer att se som ett kramkalas på vägen hem och då va det dags att göra mat. Lillen har krånglat med maten ett bra tag men idag gick potatismos, broccoli och falukorv hem (tack Pia för inspirationen).

Klockan blev snabbt halv fem och min älskling kom hem från jobbet. Då är det dags att skynda till spinningen tillsammans med min kära kusin.

Favoritledaren Stefan körde ett stenhårt pass och under passets gång skedde den stora förvandlingen av min dag. Trött och jäklig satt jag på min cykel och kämpade med blodsmak i munnen och då hörde jag DET. Med DET menar jag en person av kvinnligt kön som va överkäck. Hon tjoade och tjimmade och lät som att hon egentligen ville vara ledaren av passet. Jag hatar när vissa personer sitter och låter som att de såå engagerade och pigga. VA FAN! Jag har hört dig du behöver inte låta som en för gammal "jag fjäskar för fröken varant". När instruktören frågar är ni med så är du en sån som ska låta högst. När det är dags att ta i skriker du gärna till med en käck stämma att -JAAA nu kör vi.

JAG HATAR den här sortens deltagare. Nu kan det låta som att jag är arg för att inte jag är pigg men så är det inte. Jag kan också tjimma och låta som gårdstanten som dricker lådvin som påvisar sin cykelglädje men jag väljer att koncentrera mig på att träna.

Visst jag kan erkänna att bristen på sömn kan vara en bidragande orsak till min ilska och denna flipp som personen i fråga egentligen inte alls förtjänade satt kvar resten av kvällen. När jag kom hem gjorde jag en omelett och satt arg i min soffa och förberedde mig på att jobba natt. Det humöret har börjat lätta först nu klockan 02:51. Hur tusan kan något reta en så vida pass att man tappar allt och bara vill skrika på alla som tilltalar en? Så här runt klockan 02:00 kom jag på det! jag har knappt ätit något idag. Jag är som en redig karl som blir tokig varenda gång magen råkar knorra eller ens luta åt en hungerkänsla. Det här dygnet är förstört men i morgon ska jag se till att äta ordentligt innan Body pump passet. MEN jag varnar dig som kan tänkas gå på det passet i morgon. -Är du överkäck ska jag kasta stångjäveln på dig!!!

Så mycket som händer samtidigt som det står helt still. Har inte uppdaterat min lilla blogg på otroligt länge. Det har gått så lång tid att jag fått total skrivångest och därför bara tänkt vad jag ska skriva. Så när man väl sätter sig blir det stopp i huvudet. Har så mycket jag vill berätta. Tänkte uppdatera på 2 olika fronter denan gång.

1: HUS!! vi har hus på gång. DVS om Jönköpings kommun tycker som vi. Om allt går bra blir det en tomt 1.8 mil från Jönköping. Tomten är på 4000 kvadratmeter och huset är från Smålandsvillan. Ett klassikt rött hus med vita knutar och ett dubbelgarage. Huset heter Kalmar.

Vi ska då bo i en liten by med ca 7 hus. Våran vy framför huset blir en enorm äng och från våra trädgård ser man en mindre väg och en ladugård. Så underbart!

Vi håller tummarna för att kommunen tycker att det ser bra ut med. Blir det så att de vill göra en mindre tomt kommer vi hoppa av. Det är inte så att vi behöver 4000 kvadratmeter men tomten är väldigt djup så det är bredden till eventuellt nästa granne som önskas. Tanken är att vi ska behålla vild äng mellan oss och grannen.  Tänk vilken syn på morgonen. Gå ut och hämta in egenodlade grönsaker och andas in frisk lantlig luft. Sen när det är lagligt i allmänhetens ögon dvs lunch blir det ett glas vin på altanen och en promenad innan så man känner sig nyttig! Åhh vilka planer vi har..

2: VIKT

Har äntligen fått tillbaka min lust för träning. Min kusin gör det bara lättare för mig eftersom att hon är med och kör stenhårt. Tanken är att hinna med 3 träningspass/veckan, Ibland 4. Det blir Spinning och Bodypump på kvällarna och några/någon tidig morgon på gymet innan Troy vaknar och Tobbe ska till jobbet. Nu ska det nog bli lite ordning på det här med =)

Jag funderar på att lägga ut mått och vikt på min blogg samt att ta förebilder för att i senare skede lägga ut dem med mina målbilder. Ska känna efter så får vi se hur modig jag är!

Det va alles för denna gången. Har så många bilder jag vill lägga in men det får bli när vi har köpt in våran externa hårddisk. Datorn är överfull coh trög så det projektet få snällt vänta!

Att livet förändras när man får barn vet väl alla men att man ska mötas av så otroligt många känslor och att man plötsligt ifrågasätter sig själv så oehört va jag inte beredd på. Det känns som att jag först nu, 1 år och 4 månader senare börjar förstå vad som hänt.

Jag har alltid varit en funderare och jag har alltid varit en känslomänniska och nu är jag hundra gånger värre. Det har varit så tufft det senaste året och lite till. Började med graviditet som gjorde oss lika glada som rädda. Det är en sak att säga: Nu gör vi barn och en helt annan när stickan visar gravid.

Lyckan blandades med ren skräck. Har jag det som krävs? Kommer jag tycka att det är kul att vara mamma? Kommer vi lyckas hålla våran relation igång när det ska komma en tredje part?

Vad jag inte föräväntade mig va en graviditet från helvetet. Jag hade några stunder av varma känslor och mysighetsfaktor men för det mesta kräktes jag, hade ont, svimmade, hade sammandragningar och slutligen 100 % sjukskriven och order om vila och sängliggande läge. Under den tiden hann jag gå igenom så många olika känslor. Det jag hade svårast för va konstigt nog inte det fakta att jag svällde upp som vattenfylld ballong utan det va känslan av att jag inte klarade av mitt jobb. Min främsta egenskap har alltid varit att jag funkar bäst under stress men plötsligt fanns inte den förmågan alls. Det va en så konstig situation. Jag har alltid varit min värsta kritiker och även i det här läget så va jag inte riktigt snäll mot mig själv.

Dagen kom och jag skulle enligt planen föda. Men det tyckte inte den blivande Troy. Han valde gladeligen att ligga kvar 9 dagar extra vilket resulterade i bristningar över hela magen och ännu mer nervositetskänslor inför förlossningen. När den första värken väl kom 3.44 på morgonen var jag nog mest förvirrad. Klockan 10 åkte vi in och min sinnesstämmning va på topp. Någon slags dunderkvinna tog över min kropp och fokus låg på det fina paketet vi skulle få. Jag tror än i dag att hade personalen på Ryhov skött sitt jobb så hade jag haft en drömförlossning men så blev det inte. Fram till nästan 7 cm klarade jag mig utan smärtlindring. Jag nöjde mig med varmvatten på ryggen, lite go lustgas  och peppande ord från min sambo. Mina värkar va otroligt intensiva och gick in i varandra så det blev aldrig någon riktig paus. Jag förberedde barnmorskan på att jag är envis som en åsna så när jag väl ber om bedöving har jag nog velat ha den i nån timma.

Orden: "Nu vill jag ha den" klämdes fram och svaret jag fick va, ok då ordnar vi det. Men så här i efterhand tack vara mina journaler har det kommit fram att min barnmorska tog ett eget beslut och avvaktade med bedövningen då mitt humör va på topp. Det hela slutade med att jag tappade kontrollen totalt. Jag minns hur jag skrek som ett djur. Jag hörde mig själv men kunde inte relatera till att det va jag. Det lät ju som något som håller på att dö. Men så kändes det för mig, jag höll på att dö. Mitt enda fokus va att försöka svimma. Jag höll andan och hoppades på det alternativet men kroppen är så stark. Den bara fortsatte och gjorde jobbet.

Klockan 20.52 kom Troy ut och vägde mäktiga 4635 gram.

Lyckan borde vara total. Men så kände jag inte. Inte alls faktiskt.

Jag hade skrivit i mitt brev till barnmorskan att jag har så svårt för tanken att amma. Jag vill göra det men mår dåligt av tanken. Kan inte förklara det och det är inget jag är stolt över men så kände jag. Det brevet man skrev innan kunde kvittat för det lästes inte alls. Direkt när Troy kom ut så la man honom att suga på mitt bröst. Den känslan när sköterskan la honom där är något av det värsta jag varit med om. Jag va redan helt färdig och mådde så dåligt över den "nära döden" upplevelsen jag precis haft. För så kändes det. Hela sitiuationen med att någon annan gör som dom vill med min kropp och inte som jag sagt att jag ville gjorde att jag kände mig kränkt. Min kropp va inte min alls. Man hade bestämt över mig under de värsta smärtorna jag nånsin upplevt och nu bestämde man igen hur det skulle vara.

När Troy låg på mitt bröst tittade jag på Tobbe som va lyckligast i hela världen. Hela han lös av stolthet och den bilden gjorde att jag bara kände mig ännu mer värdelös. Jag log en gång och för Tobbe va det vackert men för mig va det mer ett lättnande leene som i "jag lever iallafall". Att inte känna den där fullständiga kärleken för mitt barn direkt är så övermäktigt skuldgivande. I min trötta hjärna tänkte jag för mig själv att, le Khim nu måste du vara glad.

Det tog nån timma innan det blev rullstol till BB där man snabbt la in i förbifarten i hissen att Tobbe skulle åka hem snarast. Finns ingen plats.. Jag hade så ont att jag inte kunde röra mig och där satt jag med vår son i famnen och jag kände mig bara tom och ensam. Tobbe såg det på mig och försökte peppa mig med pussar och ömhetsbevis men det enda jag tänkte va: lämna mig inte, jag kan åka istället. Men så sa jag självklart inte.

Jag låg brevid troy som sov suttandes på mitt finger och efter 1 timma av ensamhet brast det. Jag har aldrig känt något liknande. det va som att jag skulle explodera inifrån. Jag kände sån förakt för mig själv och jag va så besviken. När Troy gjorde ett läte i sängen blev jag panikslagen och handlingsförlamad. som tur va sov han mycket den natten.

När Tobbe kom morgonen efter va jag ett känslomässigt vrak. Fortfarande besviken, fortfarande tom och fortfarande tyst om vad jag kände.

Nu är det så att min sambo kan läsa mig utan och innan så han förstod att det inte va bra men han lät mig låtsas ett tag för hade han sagt något hade jag bara tagit det som kritik.

Vi åkte hem och då och då kunde jag känna mig glad. Men så fort Troy skrek ville jag bara därifrån. Han lät precis som jag gjorde när jag tappade kontrollen. Varje skrik från Troy gav mig flashbacks från min förlossning och jag upplevde inga moderliga känslor som man ska göra.

Jag är så ledsen än i dag över all den tid jag missat. Jag missade att lukta min nyfödda son på huvudet och fyllas med värme. Jag missade att ligga vaken i ett rus och titta på denna underbara varelse. Men framförallt missade jag att vara stolt över mig själv. Det tog mig säkert 5 månader innan jag kände mig äkta lycklig över att jag fått en son.

Idag finns det inget starkare än den kärleken jag känner för Troy. Att titta på honom när han sover gör mig så varm inombords att det inte går att förklara. Han är det finaste som finns. Han är en mini Tobbe med mitt humör och teaterapa-drag! Nu istället för att gråta för att jag inte känner något kan jag ibland börja gråta för att alla känslor inte får plats i bröstkorgen. Det är inte alltid en skön känsla för plötsligt har man något i sitt liv som betyder mer än sitt eget liv. Det innebär också att tanken på att förlora det gör en så rädd och panikslagen att man får svårt att andas. Det är en känsla jag försöker att inte fokusera på men ibland smyger den på en.

Jag och min sambo pratar om att skaffa ett syskon till troy och jag vill inget helldre men det får nog vänta ett tag. Jag är fullständigt livrädd för att hamna i samma situation igen. Fördelen är att man nu faktiskt vet vad det handlar om och att det är inte bara jag. Det kan vara så många som upp till 80 procent som får babay-blues fast självklart i varierade grader.

Det enda jag vet inför nästa barn är jag ska sitta i förarsätet. Jag kommer nog tyvärr vara en barnmorskas mardröm (ber om ursäkt redan nu..) men jag vet hur jag vill ha det och den här gången kommer jag våga begära det.

Det här inlägget kan kännas lite väl privat och det tycker även jag men hoppet är att någon som läser det kan känna igen sig och kanske få en känsla av "det är okej, det händer fler än mig" Isåfall har inlägget och blottningen varit värt det.

Det enda rådet jag kan ge till dig som upplever något liknande är att ta det lugnt. Våga ta hjälp av anhöriga och våga känn ingenting. Det kommer tids nog. Pressar du dig själv blir det bara värre och försök att inte ha dåligt samvete. Tänk på vad din kropp har gått igenom. När man tittar på det utifrån så är det faktiskt inte svårt att förstå att man blir lite knäpp. Det viktigaste rådet är kanske det svåraste men det är att våga ta dig till en tredje part. Någon som inte känner dig. Boka ett möte och åk dit och släng ur sig alla tankar. Det är ingen som kommer döma dig eller tycka att du är en dålig mamma, för det är du inte!

På vägen hem efter akutbesök på sjukhus, handling på ICA Maxi (samma sak som att ge sig ut i krig) och Ryhovs apotek så såg jag en konstig man.

Han kom cyklandes vid vårt garage. Det underliga va att han cyklade och höll en hand på styret, den andra handen va upptagen med att hålla i ett mjölkpaket.

Han cyklade alltså och drack samtidigt direkt ur ett mjölkpaket. Så konstigt??

Allvarligt talat, vad är det för fel på folk? Det här går ut till dig som kan känna igen dig i nedan:

* Hmm, jag måste fundera under min shoppingtripp och helst mitt i vägen i gången!

Vem fan stannar mitt i gången för att se ut som en pantad blåsfisk! Helst ska du ha rullator eller barnvagn med dig också.

* Du ler inte när jag artigt står kvar tills du tänkt klart!!

När du äntligen flyttar på arslet så ser du nästan ut som att jag besvärat dig. Men gud förlåt mig du heliga kraft som har rätt att ta upp en hel gång för att låtsas som att du funderar!! Gahh, va glad att jag inte kastar mjölkpaketet på dig.

Jag är en tålmodig person men nästa gång du tycker dig vilja stanna för att titta på alla fina varor och fundera på vad som passar just dig och din plånbok så tänk en gång till. Jag bryr mig inte om du är gammal, nybliven mamma eller bara helt dum i huvudet. Nån gång tappar även en ängel som jag tålamodet och du punkar jag din rullator, skrämmer ditt barn när du inte ser eller lägger varor i dina fickor så att du åker dit för snatteri!!!

Känner du att du behöver stanna så sväng då för f*n in till kanten så att jag slipper bli ett år åldre av att bara handla mjölk.

Missförstå mig inte, jag älskar äldre, mammor med sina barn jag bara önskar att din mamma hade uppfostrat dig bättre

Tre anledningar som gör det okej att stanna och ta plats:

3: Du har svårt att hålla tätt och måste stanna för att fokusera

2: Du har bara ett ben och det är på väg att lossna

1: Du tror att ditt barn slutat andas och du vill konstatera att allt är okej

Utöver det, FLYTTA PÅ DIG DIN IDIOT!!!

Idag är det inte många hjärnceller som klarat helgen för mig. Kan det bero på öl och bubbel som entrade min vackra kropp i fredags? Hade världens mysigaste kväll. Packade bilen full med saker och familjen och åkte till Taberg. Utanför Taberg rättare skrivet, där ligger Malin Moströms somamrstuga och för första gången träffade vi hennes man Thor. Nja, kanske inte man men pojkvän iallafall.. De kommer nog dit med tids nog   

Det känns så konstigt ibland att Malin bor så långt bort som stockholm. Det kan gå hur lång tid som helst mellan gångerna vi hörs men när vi väl hörs igen så känns det inte konstigt alls. Det enda som har varit lite konstigt nu är att hon har träffat sin kärlek och han har bara varit ett namn för mig. Har visserligen tjuvkikat på bilder på facebook. Hur skulle världen se ut om vi inte hade facebook?

Men nu fick vi uppleva honom i all verklighet. Så kul att se Malin så lycklig. Det strålar om henne och Thor ska vi inte prata om. Ni skulle se hur han tittar på henne, som att hon är det mest intressanta, roliga och sexiga som finns. Underbart att se.

Dock gjorde fredagens äventyr med grill, lek med Troy och Zappa, bubbel, nån öl, bastu och bad i sjön mig trött. När vi kom hem efter 12 på lördagen totaldäckade hela familjen Fischer/Falanius i ganska många timmar. Så skönt.

Sen bar det iväg till IKEA. Med en klump i magen gick vi in på barnavdelningen. Där skulle det inhandlas en växasäng/barnsäng. Troy tycker att det är galet kul att springa runt som en galning på barnavdelningen och vanligtvis uppskattar jag det med MEN inte idag. Hur tusan kommer det sig att han ska ha en stor säng? Han är ju bara en bebis som ska ligga i fosterställning och titta på mig med kärleksfulla ögon... Jag är inte alls redo för att han ska bli så stor.. Vart är min bebis!!!!

Det blev en vit "Kitter" säng. Den är helt okej söt men den bästa som vi hittat. Det är ingen bra marknad alls på barnsängar om man inte vill betala hur mycket som helst självklart.

Jag är helt hundra på att hans säng kommer bli finare när det blir flytt men det är ett tag till dit. Vi letar hus hela tiden men nu på sommaren är det lite torka. Vill ha ett rött hus med vita knutar på landet men med någonbuss elelr tåg i närheten. Ganska svår kombination, men det kommer nog.

När vi väl hittat vårt hus lovar jag dig troy att du ska få ett roligare hus.

Nu över till det som gör att jag inte gillar tanken på en stor säng till Troy.

Det innebär ju att han ska flytta från vårt rum till sitt eget,. Du tänker säkert - Är han så gammal och ligger inte i sitt rum..

Svar: Nä det gör han inte. Han gjorde det när han va två och en halv månad men sen efter några månader blev han sjuk och jag paranoid. Han flyttade in till oss och har sedan ett bra tag tillbaka sovit hela natten och en bra bit in på mornarna.

Jag blev en ny mamma eftersom att jag plötsligt slapp gå upp klockan halv fem. Mitt tålamod blev bättre och jag njöt mer av att vara mamma. Nu tror jag väl att han kommer sova bra i sitt rum med men jag då?

Jag älskar att vakna på natten, slänga ett öga på honom och lyssna på hans andetag.

Sen har det visserligen blivit en lathetsgrej också. Det är ju sjukt bekvämt om han vaknar och är ledsen. Tar två sekunder att natta om honom och man behöver knappt röra på sig.

Men men, nu är det tydligen dags.. Han ska börja på dagis och har en ny säng. Tanken är att den ska stå i hans rum i några dagar så han får lära känna en coh kanske sova i den nån gång på dagtid och sen så blir det till att somna i den på kvällen. Vad tror du om att ha en liten lampa i hallen så vaknar han kan han krypa ner, ta sig till vårt rum om han vill. Det är egentligen den enda tanken, att han ska somna i sin säng men sen om han vill får han gärna komma till oss Jag måste ju få ha kvar nånting!!!

Har du några tips gällande ovan för att göra det på ett smidigt sätt så skriv gärna en kommentar.. det kan vi nog komma att behöva.

Tillbaka till helgen.

Söndagen va helt underbar. Egentligen tråkig som satan men vi fick så mycket gjort. Rensade Troys garderob, den stora garderoben,hallgarderoben och klädkammaren. Har kvar Troys leksaker och städskåpet sen kommer vi till den stora delen, KÄLLARFÖRRÅDET!! Kommer nog behöva barnvakt en dag för att lösa det, sugen?

När vi va klara luktade hela familjen skunk så det blev en familjedusch.

Trångt? Ja

Mysigt? Ja

Göra det idag igen? Nej

Sen blev det en promenad med Zappa, AKA fisgrisen. Herregud va han fes igår. Luktar så illa att man slutar andas i självförsvar. och så självklart ska han lägga sig brevid våran säng. Där låg vi i vårt rena hem med vår nybäddade säng och skulle kolla på film. Då tyckte väl Zappa att han skulle bjuda på sitt egentillverkade doftljus "Zappa alacreme". Tack Zappa   

Det är tur att han är söt.

Som avslutning på en effektiv dag blev det filmtajm

   Så konstig film, Så bra film!

Rekommenderar den starkt, med viss reservation för att slutet kan reta en lite. men så värd tiden.. Det är lite nördvarning att gilla Leonardio DiCaprio men jag har nog inte sett en enda roll dör jag inte tyckt att han är bra. Och den trenden fortsatte även i den här filmen. Så konstig film. Så bra film!

Nu ska jag ut i den riktiga världen. Min dag i översikt

* Handla undanlaggd tröja (REA) på VILA

* Lämna in köpt, söndrig vinterjacka på Carlings

* Hem och pussa på Troy innan jag sova

* Laga en god sallad till mitt mysiga besök Karin Werbich

* Spinna 60 minuter, förhoppningsvis med min kusin Angelina som jag inte ännu meddelat om detta..

* Kanske hinna storhandla? Troligtvis inte!

* Ta mig tid för att pussa på  min underbara sambo

Tobbe: Jag längtar så tills på Lördag   

Som sagt så har tiden inte gått till att blogga typ de senaste månaderna men nu när den här veckan bjuder på lite mer ledighet ska jag se till att få lite gjort..

Visserligen va det ett tag sen min familj hälsade på men bilderna är ändå lika mysiga att titta på. Saknar dem så otroligt mycket. Det är ändå 32 mil mellan oss. Det kostar sin lilla slant och sen ska man gärna ha iallafall en hel helg när man ändå åkt dit.. Ska dock försöka prioritera det lite mer framöver. Inte bara för min skull utan även för Troys skull. Vill ju underlätta för att Troy ska få en bra och nära relation till mormor och morfar.

Första besöket på restaurang va tvunget att hända. Men det är en sån sak som man liksom har dragit sig för.Egentligen är töntigt, man vill ju att han ska vänja sig vid alla miljöer men dels är det tråkigt att lägga pengar på mågot som kanske inte fungerar och sne ska vi inte glömma stressmagen som det skapar hos oss..

Vi tog dock modet till oss och insåg ganska snabbt att det värsta som kan hända är att han är jobbig och då är det bara att gilla läget och gå. Vi klarade oss dock genom hela middagen   

Det är roligare att klä på sig själv! Helst är det pappas skor som ska användas. Dock lite svåra att gå i..

Ingen va nöjdare än Troy

Det finns 2 saker att göra när man börjar få tråkigt. Nummer ett är bilden ovan ett exempel på, dvs att roa sig själv. Sen har vi alternativ två och det är att smaka på allt man kommer över

Det kändes så mysigt och skönt att sitta vid bordet. Hela familjen samlade. Visst har jag en underbar familj!

Tror att far precis insåg att han får betala notan

Åhh, vi måste ses lite oftare, min fina mamma

Väl hemma blev det inte svårt att natta lillen. Han hade ju så många nya hyss att drömma om!

Avslutar med en bild på min underbara fästman

Älskar ditt mitt hjärta

Att det är roligt. Känns som att livet förändrats otroligt mycket. Det är visserligen inte konstigt. Gå från att vara mammaledig till att vakna 03:15 på morgonen och sända radio. Det är så kul att göra något som är för mig, bara mig. Får man vara så egoistisk? J

Jag älskar att vara mamma. Älskar lilla Troysan men det är så stort och man tappar sig själv lite ibland. Nu kan jag få vara så vulgär (nästan iallafall) som jag vill och jag är Khim som pratar om annat än om min son har bajsat idag elelr inte. det är en ljuvlig känsla och jag ångrar inte en sekund att jag jobbar under semstern.

På tal om sommarjobb. lite reklam till dig som läser. har du något du vill visa i radio, vill du ha lite gratis arbetskraft? nu menar jag inte pervo-örjan som vill påvisa ett utstickande objekt utan något roligt att göra.. eller tråkigt..Mejla på morgonskiftet.jkpg@sr.se om du har en idé!

Jag vet att jag har varit helt kass på att uppdatera min blogg men det ska bli ändring på det. känner mig som en missbrukare som lovar förbättring full med ångest men den här gången ska jag nog kunna hålla det =)Om inte annat så har jag en hlev vecka ensam hemma nästa vecka så då ska det nog hinnas! jag har kort från både midsommar och en semsterhelg i Smögen med Pelelr och hans fina familj!

Hoppas att allt är bra med dig! Nuäör låten strax klar här och jag ska koncentrera mig på attsända.

kraaaam